Recension: God of War (PS4)

Den ilskna halvguden Kratos är tillbaka och den här gången har han med sig sin pilbågsbärande son på resan. God of War är brutalt, ofantligt snyggt och otroligt underhållande.

Se videorecensionen på SpelPaus.

Tidigare God of War-spel har varit episka, men berättelsen har inte haft så stor plats, och det har varit mycket av en ren och skär hack n’ slash-upplevelse. Det nya äventyret har fått en otrolig uppsving vad gäller den grafiska biten, men det är känslorna och den rena upplevelsen som ger de allra starkaste intrycken.

God of War-äventyret lyfts fram av en riktigt spännande berättelse, och vi får följa Kratos och hans son Atreus in i den nordiska mytologin. De för frekventa dialoger med varandra, och medan Atreus är en nyfiken och impulsiv pojke, fräser ofta den tidigare så ilskna halvguden ifrån och vill sällan dela med sig av sitt tidigare liv. Kratos försöker att hålla tillbaka sin ilska, och det resulterar i en ganska butter protagonist. Samtidigt har Santa Monica lyckats skapa känslor i det lugna, sekvenser – som jag inte vill förstöra för er – som får mig att både känna värme och isande rysningar längs ryggraden. Med det sagt så saknar det absolut inte episka och stora händelser som får baslådan att dundra, utan studion har haft en otrolig fingertoppskänsla där de blandat dessa moment.

Den grafiska aspekten är emellertid helt fantastisk, och den härliga designen lyfter upplevelsen till nya nivåer. Faktum är att jag aldrig upplevt ett så snyggt spel tidigare, och utvecklarna pressar verkligen hårdvaran samtidigt som det inte slöar ned bilduppdateringen. Allt från karaktärs- och fiendedesign till animationer och miljöer är oerhört välgjorda. Sedan stötte jag inte på en enda bugg under spelets gång, och jag brukar verkligen vara en riktig buggmagnet som får lida av de allra mest sällsynta spelförstörande buggarna.

Stridssystemet har blivit betydligt djupare, men det har ett härligt flyt, och fienderna kräver att vi använder oss av ett annat tänk. Det blir såklart aldrig Dark Souls– eller Bloodborne-svårt, men det bjuder på en lagom avvägd svårighetsgrad, och vi kan uppgradera utrustning och förmågor för att göra resan mer behaglig samtidigt som alla nya stridstekniker ger oss nya möjligheter till varierade strider. Vi tar Arteus till hjälp för att bland annat avlossa pilar som både kan skada och bedöva fienden, samtidigt som hans pilbåge kommer väl till hands för snabba och flygande fiender. Striderna kan vara otroligt brutala, där Kratos verkligen kan slita sönder sina fiender, använda specialattacker som både är snygga och verkligen känns tunga och otroligt användbara, liksom den otroligt starka form huvudrollsinnehavaren tar när han går in i Rage-mode. Förutom att svinga sin magiska yxa genom fiendernas kroppar kan vi också kasta den, och variationen i striderna gör dem otroligt underhållande genom hela upplevelsen. Det gäller också att undvika attacker, både genom att använda skölden och dodge-funktionen.

Bakom varje hörn gömmer sig hemligheter, både skatter och faror som alltid brukar ge något gott om spelaren klarar sig med livet i behåll. Dessutom får vi lösa ett och annat pussel som innebär en extra krydda. God of War är halvöppet, precis som jag vill ha det. Världen fylls inte ut av en massa onödigt tomrum, utan det finns något att hitta i princip överallt vilket verkligen lockar till utforskning, och sidouppdrag som ger riktigt belönande prylar. Vi behöver exempelvis en viss mängd föremål för att kunna be smeden om att göra utrustning, och ju bättre utrustning, ju högre level får också Kratos. Det går också att uppgradera yxan och utrustningen, och spelaren får helt enkelt avgöra om det är värt att lägga pengar och föremål för detta, eller spara och vänta till han eller hon kan göra bättre prylar.

God of War är en ofantligt fantastisk upplevelse, och atmosfären som förmedlas i bland annat Midgard är helt fantastisk. Jag hade otroligt stora förväntningar på Santa Monicas actionäventyr, men dessa infriades under den första minuten för att sedan överträffas med råge. Det är ett av de absolut bästa spelen jag någonsin lagt mina vantar på, och det är ett äventyr som vi fortfarande kommer att diskutera om tio år. Det finns så mycket finess att det är svårt att hitta ord, och det händer så otroligt mycket fantastiskt under resans gång som jag inte kan nämna för någon som inte tagit sig igenom Kratos och Arteus äventyr. Så bege er ut på resan så kan vi prata om alla fantastiska moment i ett av världens bästa äventyr sen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.