För ett par dagar sedan var jag ganska hård i min kritik av The Order: 1886. De första intrycken fick mig att tänka på Ryse: Son of Rome till Xbox One, och jag berättade även om det scriptade upplägget som inte lämnade något rum till upptäcktsfärd eller lät spelaren tänka eller agera själv – förutom i sällsynta fall. Äventyret börjar emellertid växa, karaktärerna blir intressantare och universumet låter inte längre bara fint på pappret.
Musiken lyfter definitivt upp spelet på sina håll, och inte minst när vi får höra Chopins verk i bakgrunden samtidigt som designen strålar tillsammans med spelets fantastiska grafiska kvalité.
The Order: 1886 är fortfarande läskigt scriptat, och jag önskar att vi fick kontrollera mer av äventyret, och att utvecklarna inte slängt in en filmscen för allt som ska göras. Men från och med, eller rättare sagt efter, stealth-sessionen som jag spelade in nedan växer sig atmosfären riktigt stark. Det är fortfarande mer en film än ett spel, men Ready at Dawn börjar plocka fram de där känslorna som jag eftersökte tidigare.
X PLAY! ZINE 