Child of Light

Ubisoft levererar kärlekspoesi med rollspelet Child of Light. Äventyret är som en vacker novell som trollbinder från första sekund. Vi spelar den fysiska versionen till Playstation Vita.

Child of Light startar lika smakfullt som rollspelet sedan också fortsätter. Upplägget är dock smått sorgligt där prinsessan Aurora lämnat sitt verkliga liv, och en förkrossad fader, för att ställa allt tillrätta i världen Lemuria. Flickan behöver hitta den stulna månen och de försvunna stjärnorna, och än är inte hoppet ute för att hon ska kunna komma tillbaka till hennes egna verklighet.

Efter ett kort intro, fyllt av intryck med fantastisk musik och med en miljö som skulle förgylla vilken akvarellmålning som helst, får vår prinsessa vingar och möjlighet att ta sig till oanade höjder, vinklar, vrår och gömda grottor. Överallt finns det hemligheter som gör resan mer behaglig.

Child of Light är ett avskalat rollspel, om än ett otroligt känslofyllt och episkt sådant. Vi slippar alla högar av klichéer som plågat genren, och trots att det är en sparsmakad mängd dialog är den som finns otroligt passande och levande. Vi får en saga presenterad för oss som för tankarna till något som bara Disney klarar av i sina bästa stunder.

Under resans gång tillkommer ett helt gäng färgstarka karaktärer, och alla har de sin anledning för att slå följe med prinsessan. Precis som i de klassiska rollspelen baseras striderna på ett turordningsbaserat system, men vi har också medhjälparen Igniculus som vi kan använda för att fylla på vårt eget liv eller slöa ned våra fiender. Samtidigt har vi de klassiska elementen att rätta oss till, så som exempelvis eld, vatten och blixten, men också ljuset som är Auroras specialitet.

Karaktärsutvecklingen sträcker sig inte längre till förmågor och höfta parametrar som påverkar striderna. Förutom att Aurora får vingar påverkas inte äventyret utanför slagsmålen (förutom att vissa saker kan utplåna livmätaren) utav karaktärsutvecklingen. Vi har – som jag tidigare berört – mängder av gömda godsaker att hitta, och om spelet även förgyllts med ett Metroidvania-liknande koncept där fler områden skulle bli tillgängliga vartefter fler förmågor skulle uppenbara sig så hade vi kanske tittat på årets bästa spel.

Child of Light har emellertid det mesta ett fantastiskt spel ska ha. Ubisoft har gått sin egna väg och skapat något fantastiskt – kärlekspoesi i digital form.