Riven: The Squel to Myst-remaken, eller bara Riven som nyversionen egentligen heter, är ett spel jag suktat efter länge.
Jag minns hur jag såg bilder av den vackra kupolen till spelet – något som blivit remakens frontbild – den smått magiska stämningen och att det var ett pusseläventyr där mina tankar fördes till Atlantis. Min PC från 1995 var dock för vek för att det skulle vara möjligt att spela Cyan Worlds kreation och jag missade helt att äventyret portades till PlayStation (1) och Sega Saturn innan jag började köpa speltidningar som Super Play. Den lättillgängliga strömmen av information fanns inte under 1997 – även om jag visserligen hade tillgång till internet med så kallat smalband.
Cyan Worlds skapade ”Enviromental Storytelling” år innan epitetet ens yppades, och aspirationen att skapa fotorealistisk grafik fanns redan vid originalets utveckling. Då var det stillbilder vi fick kika på och filmsekvenser som spelats in av riktiga skådespelare, men nu har vi istället fått full kontroll i en detaljerad 3D-miljö som nästan ser fotorealistisk ut om vi inte rör på kameran, och 3D-modellerade storysekvenser. De som spelat originalet kommer garanterat att känna igen sig där vi får en sorts äldre superavancerad teknik där vi har bland annat har snurrande rum som rör sig om vi trycker på knappar och maskiner som får energi om vi drar i en spak som vi pusslat oss fram till. Nyversionen placerar emellertid ut vissa rum på lite andra platser och miljöerna får lite av en annan skepnad när 3D-miljöerna ska skapa en fullt sammanhängande spelvärld. Dessutom ska en del av pusslen ha andra lösningar än vad som var fallet i Riven: The Sequel to Myst.
När Cyan Games släppte lös originalet till ett antal speltestare märkte de snabbt att många missade viktiga moment i pusslandet, där spelarna både blev irriterade och tappade intresset snabbt. Därför implementerade de hjälpande lösningar som pekade på saker som vi skulle vara uppmärksamma på. Jag hade verkligen älskat dessa moment om jag spelat det som 11-åring under 1997, där jag fått fnula och fundera på hur jag ska ta mig vidare, läsa i ett dokument som ger mig en ledtråd och lyckas ta mig lite, lite närmare nästa lösning. För mig som inte spelat originalet, och inte har den nostalgiska kopplingen, känns det dock alldeles för slött, alldeles för långsökt. Jag får inte den där ”åh, nu har jag kommit på vad jag ska göra”-känslan, utan kör en form av trial and error, och lyckas plötsligt ta mig förbi ett pusselhinder. Jag missade också en väldigt central knapp i inledningen, och irrade omkring ett bra tag innan jag förstod vad jag skulle göra, och kände inte alls någon glädje i att plocka upp en digital bok och plöja igenom mängder av text för att hitta en ledråd som kunde leda mig till en lösning.
Idag behöver jag ett lite rappare tempo, och känner mer irritation när jag ska syna en dörr för fjärde gången (efter att ha sprungit runt och letat lösningar på fyra andra platser emellan) och upptäcker en halvdold hasp som ska lossas. Det är inte någon lösning som ger mig någon form av tillfredsställelse, men som en ren remake är det verkligen toppen, och jag hade verkligen älskat det om jag spelat det i slutet av 90-talet, men tyvärr är det inte något som intresserar mig längre. Det inkluderar emellertid möjligheten att spela det med ett VR-headset via Steam, och lugna pusseläventyr är något jag efterfrågat länge (de finns visserligen, men är alldeles för få) till ett sådant format – att få vara i den här estetiskt fantastiska världen och bara få insupa atmosfären, lär vara riktigt härligt i sig.
Testat till PC
Riven är utvecklat av Cyan Worlds.
X PLAY! ZINE 