PlayStation firar 30 år

Vi säger grattis PlayStation som firar 30 år på marknaden. Den 3 december 1994 släpptes PlayStation i Japan (29 september 1995 i Europa) och vi som växt upp med alla spel till konsolen har förstås mängder av goa minnen från alla spel som lanserats genom åren.

Jag minns fortfarande reklamen med slogan ”över 200 spel” och när jag väl fick tag på en konsol var det Mickey’s Wild Adventure och NHL Face Off som var de två första spelen som jag någonsin spelade till en PlayStation. Men formatet var också introduktionen till så kallade ”vuxnare spel” där jag skrämdes ordentligt till Resident Evil Director’s Cut – det första riktigt läskiga spelet jag skaffade – och Metal Gear Solid som öppnade en helt ny värld.

Se gärna videon där jag berättar om mina första riktigt läskiga skräckspel till PlayStation på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Åren har emellertid gått och vi är inne på den femte konsolgenerationen med PlayStation och varumärket har blivit synonymt med deras fantastiska singleplayer-spel – som The Last of Us, Uncharted och God of War – som både levererar fantastiskt gameplay och upplevelser som förmedlar känslor.

Sony tackar också alla för dessa 30 år i en video som ni ser nedan.

Skräckspel till PS1 var något alldeles extra

PlayStation (1994) var knappast den första konsolen som det släpptes skräckspel till, men det var i den generationen, och främst Sonys format som genren verkligen tog fart.

Det var dåligt med ammunition, trånga gångar och en kontroll som gjorde att man aldrig kände sig säker och medan Capcom satsade på ‘jumpscares’ i Resident Evil så blev det mer av psykologisk skräck i Konamis Silent Hill. I en ny video på vår Youtube-kanal SpelPaus berättar jag om mina första upplevelser med skräckspelen till PlayStation.

Skräckspel till PlayStation var något alldeles extra.

Höll på att missa Castlevania: Symphony of the Night på grund av grafiken (1997)

När PlayStation – Sonys första konsol – var relativt ny på marknaden var jag begeistrad i 3D-grafiken och de miljöer vi nu kunde röra oss runt i. Detta gick förstås även till Nintendo 64 samt Sega Saturn, men det var konsoler jag skulle införskaffa först senare. Jag åkte dock på rent horribla snedköp, att bara plocka ett fodral från spelbutikernas hyllor och kika på bilderna på baksidan, som jag tidigare gjort till exempelvis Sega Mega Drive och Nintendo 8-bitars, fungerade helt enkelt inte för mig längre.

Fortsätt läsa Höll på att missa Castlevania: Symphony of the Night på grund av grafiken (1997)