Recension: Horizon Zero Dawn Remastered

Horizon Zero Dawn tog spelvärlden med storm när det lanserades under 2017 och nu ger Nixxes Software oss en ordentlig remaster av Guerilla Games metalldinosaurie- och actionpackade äventyr.

Sonys gedigna meritlista kring berättelsedrivna äventyr, från sina förstapartsstudior, blev ännu starkare efter Guerilla Games äventyr. Här fick vi inte bara en spännande premiss, utan de fyllde den också med känslor, djup och ett fantastiskt gameplay. Vem vill inte jaga dinosaurieliknande robotar med pilbåge (och en uppsjö av andra vapen)? Nu får vi alltså återigen följa och axla rollen som Aloy som växer upp i utanförskap i en hård värld där olika stammar har olika kulturer och gör det hela levande och spännande hela vägen.

Spelvärlden känns precis lagom stor för att jag ska känna att den är vid utan en massa onödig utfyllnad och vi hittar olika sorters robotrevir och djur där vi som jägare kan hitta både kött, djurdelar och elektroniska prylar som vi kan använda för att bland annat skapa nya föremål som rustning och vapen – samt ett stycke resepaket som låter oss resa till lägereldar som vi tidigare låst upp. Här har vi en sorts omvänd evolution – där teknologiska prylar ligger i uråldriga ruiner och det är strängt förbjudet att bege sig ned i dessa – men den nyfikne Aloy trotsar såklart detta och finner en pryl som låter henne undersöka fiender, spår och allt möjligt som verkligen hjälper henne och oss på vår resa för att finna svar.

Striderna är oerhört spännande där jag försöker lista ut fiendens svagheter och varje gång jag möter ett nytt hot stiger adrenalinet ytterligare – speciellt om det är en metallisk fiende av stora mått. Samtidigt som jag stiger i level – delar ut poäng i ett färdighetsträd och får mer liv – och köper och hittar material till nya föremål så utökar jag också min arsenal. Jag sätter ut fällor som exempelvis elchockar fienden, skjuter alla möjliga sorters pilar och kastar bomber samtidigt som striderna kan bli sådär galet intensiva att jag fylls av värme och eufori när jag väl går segrande – efter en eller två försök.

Rent spelmässigt är det ett fantastiskt spel, och denna remake – eller förlåt mig, remaster – är helt galet snygg. Jag skulle inte säga att de gått efter en fotorealistisk produkt, utan att de istället ger oss ett fantastiskt vackert konstverk med fantastiska färger som verkligen poppar – utan att det blir den där serietidningskänslan. Solnedgången ger ett helt fantastiskt sken samtidigt som solen bränner snyggt på dagen, och stjärnhimlen känns ofantligt vid på natten. Det är så oerhört snyggt – både rent tekniskt och designmässigt att det minst sagt håller grafisk kvalité för att vara ett helt nytt spel signerat en PlayStation-studio i år, 2024. Detaljnivån är också smått häpnadsväckande där separata hårstrån i Aloys hår rör på sig, när jag talar med en person med rynkor i ansiktet ser jag hur ansiktsuttrycken får varje rynka att vika och öppna sig. Då och då kom jag på mig själv att stirra på alla detaljer att jag glömde bort att lyssna på vad som sades i dialoger och molntekniken som var en av anledningarna till att Horizon Forbidden West-expansionen Burning Shores finns förstås även här. Då är det bara en av oerhört många aspekter som får mig att häpnas, tillsammans med det alldeles fantastiska 3D-ljudet.

Horizon Zero Dawn Remastered är verkligen en audiovisuell upplevelse där jag försvinner in i denna fantastiska, men också brutala spelvärld. Det enda som får mig att komma ur min illusion om att jag faktiskt är där, är gränssnittet som bland annat talar om hur mycket ammunition jag har kvar och om jag behöver fylla på min livmätare. Dessa är förstås snygga, men jag funderade på hur det skulle ha känts om detta skalades bort helt – även om det hade förstört själva gameplay-delen för mig. Någon gång såg det lite lustigt ut när en karaktär vände sig om och sprang en liten lustig väg efter att vi hade haft en dialog, och vid något tillfälle så hoppade en karaktär till lite underligt. Det är saker jag inte direkt hade märkt av om det inte vore så att det hela känns så trovärdigt tack vare dess design och tekniska höjder.

Jag har också kommit på mig själv att verkligen tänka på mitt äventyr i Horizon Zero Dawn Remastered under tiden jag inte har spelat och verkligen längtat efter nästa spelsession. Den Monster Hunter-liknande ingrediensen, där jag jagar fiender och robotar för att kunna utöka allt från större förvaringsväskor till vapen och utrustning är bara en i ledet av intressanta aspekter med detta äventyr. Det är en helt fantastisk nyversion som överträffade mina höga förväntningar.

Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PC

Horizon Zero Dawn Remastered släpps den 31 oktober.