Att forma sin karaktär i Dragon Age: Inquisition är en stor del av hela behållningen. Ju mer jag ändrade på min karaktär Odin, ju mer ogillade jag dock hans utseende, och ju mer drag jag försökte lägga till för att göra honom till ‘min’ karaktär, ju mer blev han det motsatta. Det var inte det att Odin blev ful, utan hans anletsdrag tillhörde inte den karaktären jag ville skapa i huvudet.
När alla bitar föll på plats, frisyren med de rakade sidorna, ärren över hakan och upp över läppen och de markanta kindbenen, blev Odin plötsligt min karaktär.
Oftast när det rör sig om rollspel av den här modellen brukar jag försöka vända och vrida dialogerna utefter de karaktärer jag stöter på, för att på så sätt vinna deras hjärtan för att förhoppningsvis kunna dra nytta av dem under äventyret. Den här gången ska jag emellertid följa de svar och dialoger som stämmer bäst överens med mina egna tankegångar, och jag vill även – som spelare – sätta ned foten när jag stöter på karaktärer som jag inte håller med, även om deras intentioner är goda.


En reaktion på ”Dragon Age: Inquisition – det här är Odin”