Treyarch gav oss Call of Duty: Black Ops 6 i fjol och samma studio ger oss också årets upplaga av Call of Duty – Black Ops 7. I år har utvecklarna lyssnat på de mest hängivna spelarna och gör en del förändringar – och det resulterar i att multiplayer-upplevelsen är den bästa på många år.
En aspekt som är oerhört viktig för spelupplevelsen är förstås banorna – kartorna där vi möter andra spelare online. De har förbättrats avsevärt, känns genomtänkta och är bra mycket bättre än i fjolårets upplaga. Skräckexemplet från Black Ops 6 – Red Card som var en arena med helt galna placeringar i exempelvis spelläget Hardpoint, är lyckligtvis borta och istället får vi 13 nya kartor för de vanliga spellägena och två stycken för det nya, större spelläget Skirmish som erbjuder matcher där vi hittar två lag med 20 spelare i varje team. Dessutom får vi återse tre stycken klassiska kartor från Call of Duty: Black Ops 2 – Express, Hijacked samt Raid och fler är förstås på ingång framöver.
Dessutom har man implementerat ett par andra nyheter så som möjligheten att springa upp för vissa väggar. Det rör sig lyckligtvis inte om någon möjlighet att springa diagonalt längs en vägg, utan att vi kan ta oss upp snabbt från vissa väggar och avsatser. Det känns inte spelförstörande på något sätt, utan bara ett ytterligare steg i att känna sig fri att röra sig smidigt. Här lämnar den som klättrar givetvis sin rygg öppet för att bli skjuten, samtidigt som vi får möjligheten att nå upp på plattformar och dylikt på ett snabbt sätt. Dessutom har de dragit ned sträckan som vi kan glida fram på marken för att balansera upp det hela, och det ska också ta lite längre tid att få fram siktet under tiden som spelarna glider fram. Det gör att det inte blir lika lätt för spelare att glida in på platser och förbi siktena för sina motståndare. Det som utvecklarna kallar för ”omni movement” har helt enkelt finslipats och känns ännu bättre än tidigare.
Vi hittar såklart klassiska spellägen som Deathmatch, Search & Destroy samt Domination och min personliga favorit Gunfight där vi spelar i lag om två mot två. Men Treyarch introducerar oss också för två nya spellägen. I Skirmish-läget får vi, som jag tidigare berörde, större strider med 20 spelare i varje lag och det utspelar sig på kartor som känns som hämtade från Warzone. Här ska vi exempelvis som lag utföra olika uppdrag som att ta över olika zoner och beslagta tillgångar som exempelvis en dator. Här blandas intensiva strider med lite lugnare perioder – exempelvis när en stor del av laget håller på att ta över en punkt och motståndarna väljer att fokusera på andra platser. Då jag själv inte är något fan av Warzone har det inte blivit många bataljer här, när det designmässigt känns som en förlängning av sagda spelläge, men jag förstår förstås om det lockar andra spelare.
Ett nytt spelläge som verkligen föll mig i smaken är emellertid Overload som kan beskrivas som en krigsliknande version av amerikansk fotboll. Här slåss två lag om en Overload-enhet som placeras i mitten på kartan och ska sedan föra den till en av två platser på motståndarens sida. Här finns det goda möjligheter att samarbeta som ett lag då det gäller att försvara den som har kontrollen över enheten och det gläder mig att spelläget kommer att inkluderas när Call of Duty: Black Ops 7 får ett rankat läge framöver.
Call of Duty har genom åren haft några av de bästa förstapersonskjutarkampanjerna och här kretsar den spelupplevelsen kring JSOC-enheten som leds av David Mason som får i uppgift att utreda vad som egentligen sker. Har terroristen Raul Menendez kommit tillbaka? Hur har detta skett i sådana fall? Och vad är det egentligen som händer överhuvudtaget? Det är dock inte en kampanj av klassiska mått, utan det har ett coop-fokus för fyra spelare – även om det går att spela detta på egen hand. Visst får vi kika på filmsekvenser och följa en berättelse, men även om filmsekvenserna ser bra ut så känns storyn undermålig och som någon konstig feberdröm. Men hur är då spelsekvenserna?
Det känns fortfarande bra att röra sig och skjuta fiender, men uppdragsdesignen är av betydligt sämre kvalitét. Allt som oftast känns det som några coop-uppdrag till Warzone, men öppna intentsägande miljöer och ofta möter vi robotfiender som tar lite väl många kulor innan de faller till marken. Jag hade hoppats på att bosstriderna skulle liva upp spelglädjen, men även dem är ett konstigt hopkok som inte alls förnöjer. Visst hittar vi en del mer stängda miljöer som är något bättre, men den episka upplevelse som jag känner igen från många av de tidigare kampanjerna är som helt bortblåst. Call of Duty-atmosfären från tidigare kampanjer har istället bytts ut mot en känsla av att jag möter Warzone-bottar och den enda ljusglimt jag hittar är att jag levlar upp både karaktär och vapen till den grymma multiplayer-upplevelsen.
Ett läge där jag mer än gärna spenderar min tid tillsammans med mina vänner är emellertid zombieläget. Här ställs vi mot vågor av zombies som blir fler och svårare ju längre vi kommer, och stämningen är mörk och härlig samtidigt som det kommer med sina egenheter där jag tuggar tuggummi för att få spelmässiga fördelar, skapar ”loadouts” med mitt favoritvapen och sedan uppgraderar sköld och köper alla möjliga uppgraderingar under rundorna. Väljer vi att lämna banan under vissa specifika vågor ställs vi mot en stark boss och den där kalabaliken som utbryter när hela området fylls av mängder av zombies – för att sen få en sådär härlig känsla när jag aktiverar ett supervapen som kräver en ganska lång uppladdning innan den kan användas igen.
Den som letar efter en kampanj i förstapersonsskjutargenren bör leta någon annanstans, men när det kommer till multiplayer mot andra spelare, eller att kötta loss i det gedigna zombie-läget, så är Call of Duty: Black Ops 7 väldigt bra. Vi får det där härliga, följsamma och snabba flytet och en uppsjö av spellägen att ge oss på.
Betyg: 8 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
PC
Call of Duty: Black Ops 7 utvecklades av Treyarch.
X PLAY! ZINE 