Ghost of Yotei tar oss till Ezo 300 år efter händelserna i Ghost of Tsushima och vi får en oerhört vacker och levande öppen värld att röra oss igenom.
Vi axlar rollen som Atsu och tillsammans ger vi oss ut efter hämnd på hennes familjs mördare, och denna mörka och blodiga historia utspelar sig under 1600-talet i ett laglöst land där den svage verkligen får kuta sin rygg för den starke.
När Ghost of Yotei snart släpper oss lösa i den stora, öppna världen är kartan som ett blankt papper och vi kan låta vinden visa oss vägen till något mål vi stakat ut – eller börja med att ge oss ut på en upptäcktsresa på egen hand. Stöter vi på någon utanför byarna har de nästan alltid något att säga – någon kanske har sett en varg någonstans, en annan har något att sälja medan någon vill ta livet av oss. Känslan av frihet är enorm och det är bara vi själva som bestämmer åt vilket håll vår resa tar oss.
Världen är så oerhört vacker – det kan vara det snyggaste spel jag någonsin kört. Allt från svajande gräs till träd och som ett hav av blommor är så fint för ögat samtidigt som vi i nästa stund hugger huvudet av fienden och färgar vår rustning röd av blod och vi blir påminda om den ondska som råder mitt i den annars lugnande och välsmorda världen. Det är som ren poesi där jag ena stunden målar av landskapet för att sedan möta det mörka i fiendens fästning.
Striderna är väldigt brutala där vi slåss med ett gäng olika vapen som katana, dubbla svärd och en tung Odachi. Lyckas vi parera fiendens attacker tappar de möjligheten att försvara sig en stund och vi kan även få dem att tappa sina vapen som vi sedan kan kasta mot dem så att de tar sig igenom deras kött för att göra stor skada. Vi har också ett gäng andra tillvägagångssätt som vi kan använda mot fienden – några som jag inte vill avslöja eftersom att det var en fin överraskning när de väl blev tillgängliga – men vi har förstås möjligheten att använda oss av pilbåge för att sätta pilar rakt i skallen på motståndaren, vilket också är ett ypperligt vapen om vi vill ta ut fiender i det tysta utan att pocka på uppmärksamheten från alla motståndare runt omkring.
När vi stöter på fiender kan vi ofta välja att starta med en sorts duell där vi fäller en fiende direkt om vi tajmar in vårat slag väl innan motståndaren hinner få in en träff, men vi kan förstås smyga fram och ta ut fienden i det tysta. Spelmekaniken känns väl igen, men Sucker Punch har lyckats göra det på ett väldigt bra sätt där allt flyter som rinnande vatten och längs vägen lär vi oss hela tiden nya förmågor och blir starkare. Vi hittar ny rustning – inte minst genom olika välregisserade uppdrag – uppgraderar den för alla möjliga fördelar och får nya attackmöjligheter med de olika vapnen som verkligen kan vända en strid. Ska vi använda fokus – en sorts mätare som används till att bland annat hela oss själva och utföra starkare förmågor – till en attack, eller ska vi vara sparsamma och endast använda oss av den för att återfå en bit liv när det behövs?
Ser något intressant ut borta i horisonten är det med största sannolikhet det också. Jag kan köpa mig information om var jag kan hitta saker som bambuställ där vi får hugga av bambustänger genom QTE-liknande sekvenser för att få mer fokus till attacker och dylikt eller hittar varma källor där Atsu reflekterar över saker och utökar hennes maximala liv, men jag upptäcker hellre världen på egen hand och låter kartan fungera som en vägvisare för var jag har varit. Jag möter senseis som låter mig utvecklas inom en viss vapenkonst och till det tillkommer det berättelsedrivna, spelbara sekvenser som flyter ihop med huvuduppdragen – liksom en mängd anda händelser och uppdrag som ligger bortom den röda tråden.
Som jag var inne på tidigare så är friheten enorm och vi behöver inte ens göra huvuduppdragen i ordning, utan att få ta in och uppleva den levande världen är verkligen Ghost of Yoteis storhet. När filmsekvenserna övergår till spelbar form slutar jag aldrig att förvånas över hur snyggt det fortfarande är fast vi då får styra Atsu själv och världen är full av möten med levande karaktärer och händelser som verkligen får världen att kännas genuin, den känns äkta. Jag får aldrig känslan av att jag betar av ikoner på kartan, utan istället skapas en illusion av en verklig fantasi och jag skapar relationer och kontakter till karaktärerna som ibland är oförväntad hjälp från exempelvis en varg som hjälper mig när jag behöver det som mest. Det må inte komma med några nya tillskott som förändrar stora delar av det Ghost of Tsushima var, men det är verkligen gjort med hjärtat och 100 procent kvalitet.
Huvuduppdragen är spännande och ofta episka med en riktigt välskriven plott, men sidouppdragen känns sällan som just sidosysslor. Allt flyter ihop till en enhet där jag upptäcker världen och jag tänkte aldrig att jag betade av några sidospår på det sätt som jag ofta känner i andra Open World-spel. Istället upptäckte jag allt det som Ghost of Yotei hade att erbjuda där Sucker Punch ger oss fantastiska karkatärer, en väldigt levande värld, lagom utmanande strider och en fantastisk blandning mellan ett härligt, mediterande lugn och intensiva bataljer.
Ghost of Yotei är ett av årets allra bästa spel och ett praktexemplar på hur ett Open World-spel bör vara utformat.
Betyg: 10 av 10
Testat till PS5
Ghost of Yotei är utvecklat av Sucker Punch.
X PLAY! ZINE 