Recension: Dragon Quest 3 HD-2D Remake

Dragon Quest 3 HD-2D Remake är en helt fantastiskt vacker nyversion av originalet som släpptes 1988 till NES där Square Enix har förgyllt spelet med den fantastiska designen och grafiken som påminner om vad vi fick uppleva i Octopath Traveler och Live a Live.

Dragon Quest 3 HD-2D Remake utspelar sig i en medeltida värld fylld av magi där vi hittar en huvudkaraktär som vi själva får döpa. Protagonistens far var ute på en storslagen resa för att besegra den hemska Baramos och vår uppgift blir således att gå i mål med uppdraget. Därför välkomnas vi av kungar i världens städer och ger oss ut i en härlig fantasyvärld där många av karaktärerna har fått rösterna från verkliga skådespelare. Det är en remake som är väldigt trogen originalet, där HD-2D kanske är den allra största förändringen, även om utvecklarna har bakat in några riktigt intressanta nyheter.

Vi får också välja vilka lagmedlemmar vi ska ha med oss på resan och svara på frågor från en entitet som påverkar äventyret. Vi får fylla vårt team med bland annat klassiska krigare, helande magiker och de som kan kasta magier på fienderna – men också den nya klassen Monster Wrangler. Det jag slogs av var hur öppet det hela var och när jag fick börja mitt äventyr utforskade jag alla platser – förutom dit mitt uppdrag pekade.

Med fantastiskt mysig musik och en äventyrslust så kastade jag mig in i väldigt klassiska turordningsbaserade strider. Till en början tyckte jag att de kändes lite väl simpla, men sedan fick jag snart erfara att de faktiskt var riktigt utmanande – även efter att jag lockats (fler gånger än jag kan räkna) ut på oupptäckt mark utanför den röda tråden. I takt med att karaktärerna levlar upp får vi en drös förmågor – och när jag hittade en bumerang som kunde träffa precis varenda fiende (de är ofta relativt många) var glädjen total. Det förändrade striderna drastiskt och snart upptäcker jag också fler härliga möjligheter både i och utanför strid.

Berättelsen är väldigt klassisk och den öppna världen fångar min nyfikenhet – att få utforska så mycket utan att vara låst till berättelsens röda tråd ger en härlig känsla av frihet. Vi får också välja att spela med eller utan markörer som avslöjar var vi för huvudberättelsen framåt, och även om jag valde att spela med det alternativet aktivt så rör jag mig hela tiden åt ett annat håll innan jag fortsätter på min hjältes magiska resa. Det är ofta belönande där vi hittar allt från bättre utrustning och riktigt bra prylar så kan vi också hitta tama monster – något som är ett väldigt roligt tillskott till denna remake.

Dragon Quest V: Hand of the Heavenly Bride var spelet som inspirerade Nintendo att utveckla Pokemon. Square Enix har tagit tillvara på sitt geniala koncept i Dragon Quest 3 HD-2D Remake där vi nu kan hitta tama monster som gärna ställer upp på arenaturneringar mot andra av sitt slag. I originalet erbjöd arenan ett antal monster till sitt förfogande, men här får vi alltså rekrytera dem på egen hand. Det här är en sidosyssla som blev riktigt beroendeframkallande, speciellt när vi både kan vinna stora pengar, få goa prylar – men även ge stora fördelar för den nya klassen Monster Wrangler. Dessa gömmer sig ute i fantasyvärlden, ibland i byar, på hemliga platser som vi kan hitta när vi är ute på världskartan och är ibland bara på plats vid vissa tider (det går givetvis att besöka ett värdshus och sova till önskad tid på dygnet).

En annan ny ingrediens i denna nya version är att vi får veta mer om Ortega – vår protagonist far. Annars är det en ganska sparsmakad berättelse – vilket förstås var att förvänta av ett JRPG som ursprungligen släpptes till NES. Istället är det äventyret som ligger i fokus, jakten på att bli starkare, och det behövs verkligen. Dragon Quest 3 HD-2D Remake är utmanande och dör någon behöver vi besöka en präst för att återuppväcka den döde till liv igen – om vi inte har någon magi som kan utföra undret. Det som är så härligt är emellertid att vi nästan alltid blir belönade för vår nyfikenhet, om vårt team klarar av alla faror som lurar. Vågar vi verkligen gå ned i den mörka grottan i skogen? Eller ut på ett fält och upp i de snötäckta bergen, trots att huvudberättelsen fortskrider någon helt annanstans – och således borde vara lite bättre anpassad till vår nuvarande level? Självklart, speciellt när spelet autosparar med jämna mellanrum, och även om vi inte alltid lyckas vid första försöket så har vi i alla fall försökt. Själva huvuduppdragen är förstås inte heller någon dans på rosor och det här är ett japanskt rollspel för den som vill kämpa för att sina karaktärer ska bli bättre.

Det jag saknar är emellertid mer färgstarka karaktärer. De vi plockar med oss på resan får vi aldrig lära känna annat än i strid och vi kan välja om vi vill basa över deras drag (vilket jag gjorde) eller låta dem agera på egen hand efter några direktiv. Det är i princip bara protagonisten som har en personlighet. Men samtidigt ligger fokuset på att stärka karaktärerna och göra de redo för nästa stora strid.

Square Enix bjuder med oss på en riktig klassiker i en ny, galet snygg kostym. Det spelet saknar i färgstarka karaktärer tar det igen på den nyfikenhet som äventyret öppnar upp sig för. Skenet från solnedgången och härliga medeltida och magiska ljuskällor lyser upp de fantastiska HD-2D-miljöerna och det känns på något sätt modernt och så otroligt retro på samma gång. Frågan är bara om jag kommer att överleva nästa strid?

Betyg: 8 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Nintendo Switch
Xbox Series X/S
PC