Recension: Gimmick 2

Sunsoft lyckades verkligen kringgå NES-konsolens begränsningar när Gimmick släpptes i Japan under 1992, och Bergsala tog sedan spelet till Skandinavien och döpte om det till Mr. Gimmick trots att det var den gröne och söte Yumetaro som hade huvudrollen. De flesta spelare hade emellertid gått vidare till SNES eller Sega Mega Drive vid den här tiden, och de stora försäljningssiffrorna uteblev.

Det har lett till att Gimmick är ett av de allra mest eftersökta och dyra spel till NES och i fjol släpptes Gimmick! Special Edition (läs gärna recensionen) – en nyversion av originalet som kom med goa quality-of-life-förbättringar. Nu är uppföljaren här, Gimmick 2, drygt 30 år senare och vi får ett spel som är överlägset det första spelet i serien samtidigt som det behåller essensen av det som utgjorde originalet.

Här är det svenska Bitwave Games som har stått för utvecklingen, och det handlar om ett riktigt svårt plattformsspel – som ändå inte är lika oförlåtande som tidigare. Visst ”dog” jag ofta under min genomspelning, men tack vare rikligt med checkpoints så blev det aldrig direkt frustrerande, utan det blev nästan en pussellösande formula för hur jag skulle ta mig förbi hindren. Vi har ofta små plattformar som måste prickas rätt, ofta går de även sönder och fiender hoppar fram precis i fel, eller rättare sagt i precis rätt lägen för att vi ska få en knivig uppgift att lösa. Till vår hjälp har vi förstås Yumetaros stjärna som vi kan plocka fram och använda till att hoppa upp på plattformar, ta ut fiender och måste kasta och träffa rätt för att aktivera plattformar.

Svårighetsgraden ökar i en lagom takt, och vid vissa tillfällen känns det som att vissa scenarion är helt omöjliga att lösa. Det blir nästan en form av pussellösning där vi måste knäcka koden för att ta oss vidare, speciellt i de avstickare där vi jagar efter något bonusföremål. Dessa platser är ofta gömda, och själva belöningen är tillfredsställelsen som vi får av att verkligen lyckas med de svårare passagerna även om det är skoj att få en ny skin när vi slutligen når en skattkista. Uppfinningsrikedomen och innovationen hos utvecklarna är också god där jag hela tiden har en ny nöt att knäcka. Det innehåller också sekvenser som vi känner igen från andra spel, som när jag jagas av ett stort objekt – som jag inte vill spoila – och vi får springa för glatta livet, men det görs på Gimmick-vis där vi har utmanande plattformshoppning och andra ingredienser att ta hänsyn till. Och resultatet är ett oerhört gott plattformsäventyr som innehåller rikligt med plattformshoppning, utmaning och lockar fram problemlösaren i mig.

Precis som i originalet är det ett fysikbaserat plattformsäventyr där stjärnan verkligen blir vår vän. Till en början känns det omöjligt att kasta den mot exempelvis en vägg för att den ska studsa rätt samtidigt som vi behöver hoppa upp på den i precis rätt tillfälle, men ju mer jag spelar, ju mer lär jag mig att använda den till min fördel. Och ju längre in vi kommer, desto fler olika nya moment presenterar sig för oss. Det är dessutom så oerhört charmigt med sin härliga musik, färgglada 2D-grafik och bjuder dessutom på några riktiga presenter för oss som spelat spel länge. Det fanns tillfällen där jag log med hela ansiktet för den igenkänning och nostalgi som jag fick ta del av.

Gimmick 2 är ett riktigt härligt och lagom utmanande plattformsspel där den som vill ha en något enklare spelupplevelse kan välja svårighetsgraden ”Assisted” där vi får fem livpluppar istället för tre. Det var faktiskt den svårighetsgrad som jag spelade på, men det finns många fällor som tar livet av oss direkt – så som ståltaggar som letar sig upp ur marken på de flesta ställen under den underhållande svåra plattformshoppningen. Det hjälpte mig emellertid väl mot några av spelets allra svåraste bossar – några som var oerhört kul att först knäcka koden för hur man besegrar dem, och sedan ta tag i den stora utmaningen att faktiskt lyckas.

Gimmick 2 är precis sådär lagom utmanande, atmosfäriskt och det är en perfekt uppföljare till Gimmick. Det bjuder inte bara på en nostalgisk resa, utan det moderniserade spelupplägget – med bland annat rikliga checkpoints och snygg 2D-grafik – gör att det blir ett bra spel för alla som letar efter ett utmanande plattformsäventyr. De riktigt smarta och spännande ingredienserna, som hela tiden förnyar sig under äventyret, gör det också till ett riktigt underhållande spel och när sluttexterna rullade efter ungefär fyra, fem timmar så var jag verkligen nöjd med spelupplevelsen jag hade fått ta del av.

Betyg: 8 av 10
Testat till Nintendo Switch
Finns även till:
PC
Kommer även till:
PS5
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One