The Lord of the Rings: Gollum utspelar sig åtta år innan händelserna i Sagan om Ringen och precis som titeln avslöjar sätter utvecklarna Daedalic Entertainment (som bland annat gett oss fantastiska The Pillars of the Earth) Gollum och hans snällare alter ego Smégol i fokus.
Daedalic har tagit hjälp av riktiga Sagan om Ringen-experter för att skriva berättelsen och samtidigt fylla i de luckor som J.R.R. Tolkien har lämnat kring händelserna som skedde kring Gollum, men frågan är hur väl de har lyckats när stora delar av pressen har sågat äventyret. Men efter den första timmen med spelet känner jag ändå att det finns potential och jag är definitivt sugen på att fortsätta.
Det hela börjar med att Gollum sitter bakom lås och bom samtidigt som Gandalf kommer in i cellen för att ta reda på vad som egentligen har hänt varelsen. Efter en stämningsfull filmsekvens får vi fatta kontrollen och lära oss spelmekanikens grunder. Jag klättrar på väggar i grottan där varelsen har sin hemvist, gömmer mig för orcher i högt gräs och smyger fram för att strypa dem eller lurar in fienden i den hungriga jättespindelns mörker. Spelmekaniken är väldigt simpel samtidigt som den inte riktigt har hunnit visa sig ännu, men det har en härlig nerv när det kommer till äventyrets berättelse.
Karaktärsmodellerna och animationerna håller verkligen inte modern standard samtidigt som grafiken är föråldrad och har något underligt kornigt filter, men dialogen som sker mellan Gollum och Gandalf ljuder som en berättarröst i bakgrunden när jag utforskar grottan. Det är ett väldigt smart grepp som samtidigt känns ganska innovativt och vi får också göra moraliska val där vi antingen kan välja att gå på den ondskefulle Gollums linje, eller gå efter den snällare Smégols tycke. Jag fick aldrig riktigt se vad det gav för konsekvens, men jag hoppas att det påverkar berättelsen och att vi behöver avväga vilken av Gollums personligheter vi bör välja.
The Lord of the Rings: Gollum har inte världens smidigaste kontroll, och kameran bråkade ett par gånger samtidigt som produktionen inte andas kvalitét. Inledningen innehöll några fina sekvenser, även om den bruna grottan inte känns särskilt spännande, men berättelsen får mig verkligen nyfiken på att fortsätta och initialt är jag positivt överraskad. The Lord of the Rings: Gollum är långt ifrån fantastiskt, men hittills är det helt klart en godkänd spelupplevelse – varken mer eller mindre – tack vare berättelsen.
PlayZine 