Recension: Death or Treat

Death or Treat är en rouglite där vi dör och samlar ihop pengar, eller rättare sagt godis, för att låsa upp olika butiker där vi kan handla loss för att göra nästa ”run” lite lättare.

Vi spelar som spöket Scary som bor i Hollowtown och har som största uppgift är att skaffa tillräckligt med godis inför Halloween och han äger även Ghost Mart. Stadens butiker är dock stängda och det elaka företaget FaceBoo – med Fackerberg vid rodret – snor alla kunder för de små affärsverksamheterna i den lilla staden. Vi beger oss ut på en hack-n-slash-fest i 2D – och vi kommer garanterat att dö även om det inte är överdrivet svårt.

Death or Treat bjuder på satiriska tolkningar av tech-giganterna Facebook, TikTok och Snapchat samtidigt som utvecklarna Saona Studios inte hymlar med att de tagit stor inspiration från spel som Hollow Knight och Ori. Vi hoppar på plattformar, går igenom spökskogar och möter fladdermöss, levande behållare som sprutar någon form av giftig syra och alla möjliga fiender som är riktigt snyggt designade – som taget ur en serietidning. Animationerna kan också vara riktigt levande – men bara när de fungerar som de ska. Ibland hackar fiendernas animationer på ett väldigt underligt sätt och det är en gåta varför det blir ‘screen tearing’ i ett så pass grafiskt simpelt spel som detta. Jag spelar ändå på PlayStation 5 och förväntar mig inte dessa problem – speciellt inte i den här typen av spel.

Fienderna droppar ibland godis – som är den huvudsakliga valutan – men även andra prylar som behövs när vi ska låsa upp och handla i de olika butikerna i hubbstaden. Oavsett om vi tar oss genom ett antal olika sekvenser och spöar bossen, eller dör, så får vi behålla det mesta av det vi hittar på vägen. I alla fall de olika prylarna som behövs för butikerna i staden. Vi hittar även förmågor som exempelvis gör att Frankenstein ibland kommer fram och slår på fienden och det finns även en mystisk butik som säljer olika former av brygder – vissa ökar attribut som exempelvis vårt liv och vår skada, medan vissa minskar dem, så det är en risk som vi kan välja om vi vill ta eller inte.

Efter några ”runs” som mynnat ut i ond bråd död så köper jag mig en trollstav som till skillnad från mitt första vapen – en pinne – kan skjuta iväg magibollar mot fienden. Jag uppgraderar också en av de tre specialförmågorna vi kan använda, som min favorit där Scary snurrar runt snabbt och skadar fienden som träffas. Nu har jag nämnt just fladdermössen ett antal gånger i denna recension, men jag avskyr dem. Under en viss sekvens så ska vi hoppa på små plattformar i träd. Då vill jag inte springa mot fienden, för då ramlar jag helt enkelt ned, utan jag vill flippa till styrspaken så att lille Scary vänder på sig åt rätt håll. Säg att jag vill vända mig åt vänster, då flippar jag snabbt till styrspaken, men ungefär 30-50% av gångerna så vänder sig karaktären tillbaka åt höger direkt, utan att jag vinklat spaken ditåt. Det är fruktansvärt frustrerande när jag tar skada på grund av en undermålig kontroll.

Ibland är simpla spel några av de allra mest underhållande, men här känns det lite för simpelt. Lite för långtråkigt, speciellt när jag behöver börja om från början av en bana om jag råkar dö mot bossen. Jag vill inte ta stryk mot de irriterande fladdermössen igen på grund av kontrollens fel, och på vissa ställen kryllar det av fiender. Inte nog med att det blir ‘screen tearing’ och att vissa fiender hackar upp sig i sin animation – ‘dogen’ gör inte scary oträffbar, utan om en fiende finns där så skadas vi helt enkelt även om jag kastar mig undan. Det gör den nästan överflödig även om den används flitigt mot stora fiender som kräver riktigt mycket stryk innan de dör. De är inte svåra utan kräver bara att jag slår, kastar mig undan och slår igen och igen – utan att det bjuds på någon underhållande gameplay.

Det finns inte riktigt något som gör att jag vill fortsätta spela, det blir riktigt tråkigt och gameplay-loopen lockar mig inte alls till att börja om en runda med ett nytt vapen, mer liv eller vad jag nu har valt att uppgraderat i staden. Det känns som ett billigt flash-spel och även om bossarna bjuder på någorlunda underhållning, så är det en ren tristess att ta sig dit. Även om designen är fin så saknas detaljer och att de envisas med någon form av grått filter är för mig en gåta. Death or Treat levererar den absolut tråkigaste spelupplevelsen hittills i år.