Bramble: The Mountain King är ett kraftfullt äventyr som inspirerats av mörka nordiska folksagor och fabler. De svenska utvecklarna Dimfrost Studio levererar ett skräckfyllt och bitterljuvt spel som får mig att rysa och upplevelsen fäster sig långt efter att sluttexterna har rullat.
Äventyret börjar med att lille Olle vaknar upp mitt i natten och söker tröst hos sin storasyster Lillemor samtidigt som en berättarröst beskriver vad som händer. Han upptäcker snabbt att hon smugit ut i natten genom sovrumsfönstret och även om han är rädd för mörkret så beger han sig ut för att hitta sin syster. Vad som börjar som en mysig, läskigare saga hämtad direkt från barndomen och digitaliserad på ett fantastiskt sätt av Dimfrost Studio, blir snart något av det rysligaste jag varit med om i år.
Snart hamnar syskonen i en värld som påminner om en svensk version av Alice i Underlandet, med enorma svampar och vättar som blir överlyckliga när de får besök av någon som inte vill äta upp dem för omväxlings skull. Vi får spela ett minispel som går ut på en form av kurragömma och jag njuter i den färgglada och underbara sagonaturen. Men, precis som i sagoboken jag fick bläddra i något tidigare, så blir saker och ting snart mörkare – mycket mörkare.
Det märks tydligt att Dimfrost Studio inte bara har tagit inspiration från nordiska folksagor, utan även Little Nightmares. När jag vettskrämt går bakom en enorm slaktare, i ett rum fyllt av sönderslamsade likdelar, eller gömmer mig i gräset samtidigt som ett stort troll försöker avsluta Olles liv, tänker jag inte att det handlar om någon sorts kopia. Dånet från slaktarens jättelika kniv, de fantastiskt fasansfulla miljöerna och den underbara musiken får mig att både njuta och dela den rädsla och smärta som Olle känner. Bramble: The Mountain King förmedlar oerhört starka känslor med det audiovisuella, vilket gör att det överträffar Little Nightmares med råge.
Bramble: The Mountain King är en storslagen upplevelse med ljusa inbjudande skogar som snart blir mörka där hemskheter lurar runt varje hörn. Redan när jag klev på den första rävsaxen, som satte sina taggar i Olles lilla kropp, ilade det ända in på benen. Jag har sett troll, hängda människor och mörka vålnader i mängder av spel tidigare, men aldrig har sekvenserna kommit med så mycket känslor eller varit skräckinjagande på samma sätt som här. När jag får höra ”Den blomstertid nu kommer” framföras av Linnéa Björn (BJOERN) under en ack så bitterljuv sekvens får jag rysningar, och när jag blir attackerad av Näcken i direkt svenska miljöer, där jag behöver gömma mig för att undvika chockvågorna, är det bara början på en av de absolut bästa spelupplevelserna jag varit med om.
De gameplay-mässiga bitarna kommer med en smått klumpig kontroll, inte världens smidigaste rörelsemönster och att plattformshoppa med de nästintill fasta kameravinklarna (går att röra kameran en aning, men inte byta vinkel helt) kan resultera i ett och annat dödsfall. Det blir en viss trail-and-error-upplägg mellan varven, men när jag måste kasta mig ut i ett becksvart mörker får Bramble ändå mig att känna någonting – jag har inte någon aning om jag hoppar åt rätt håll – jag vet bara att jag inte vill se lilla Olle dö igen. Jag löser pussel, där det ofta handlar om att komma på vad som krävs för att klara den pågående sekvensen – ibland kan det vara något väsen som rör sig i det mörkaste vatten, eller så ska jag komma på hur jag blandar rätt brygd.
Mitt i allt mörker hittar vi emellertid ett ljus – ett ljus vi kan använda för att skingra de taggiga björnbärsbuskar (därav namnet Bramble) som håller på att ta över landet, eller använda som vapen mot de hiskeliga väsen som presenterar sig som stora bossar. När vi attackerar så får vi tillgång till rikligt tillåtande ‘aim assist’ som gör det möjligt att enkelt träffa det vi vill, men samtidigt kan vi behöva gömma oss bakom stora träd och undvika de krafter som bossarna besitter.
Jag hade så gärna berättat om alla kraftfulla, läskiga, mäktiga sekvenser som Bramble: The Mountain King inkluderar i detta fyra, fem timmar långa äventyr. Självfallet tänker jag inte ‘spoila’ något för er, men sedan jag började spela i slutet av 80-talet har jag aldrig fällt en tår på grund av upplevelserna i ett spel – till nu. Inte nödvändigtvis för en speciellt ledsam enskild händelse, men alla de mörka, bitterljuva och varma känslor som äventyret levererar på en och samma gång. Att det sedan är så nära, med den svenska framtoningen, gör att det känns som min barndoms sagor placerade i en mörkare mardröm än jag någonsin varit med om.
Bramble: The Mountain King är oerhört vackert samtidigt som det är smutsigt och ilande läskigt. Det är som en livs levande mardröm, men ändå levereras något vackert och det är en av de absolut starkaste spelupplevelserna som finns på marknaden.
Betyg: 10/10
Testat till PS5
Släpps (27 april) även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
Nintendo Switch
PC
PlayZine 