I Dead Island 2 reser spelarna till Kalifornien och Los Angeles, eller Hell-A som överlevarna kallar det. Det rör sig om en brutal och köttig actionfest med allt vad det innebär och vi får dräpa zombies i massor – och jag har oerhört kul när jag gör det.
Att det här äventyret faktiskt lanseras, efter att ha legat i händerna hos tre stycken utvecklarstudior, är en glädje i sig. Yager Development anställdes för att ta hand om Dead Island 2 under 2012, sedan tog Sumo Digital över utvecklingen under 2015. Men projektet roddes slutligen i mål av Dambuster Studios – en av Deep Silvers egna utvecklarteam – och även om det låter som att det varit ett gäng hinder på vägen, så är slutresultatet riktigt bra. Dead Island 2 utannonserades 2014, och ni som minns trailern kommer säkert ihåg ‘viben’ och den humoristiska tonen – och det är något som är intakt när vi nu äntligen har slutproduktionen i våra händer.
I den inledande sekvensen befinner vi oss på ett flygplan som ämnar att ta oss bort från de zombiefylda karantänzonerna, men det är inte meningen att detta ska bli någon solskenshistoria – om man inte räknar in sol- och zombiedränkta stränder. Planet kraschar förstås och vi får stega oss fram genom ett plan för att sedan möta våra första hjärnsubstanssuktande fiender.
Vi blir introducerade till alla aspekter av stridssystemet i lagom takt och i början kan vi i princip bara svinga loss med ett upplockat tillhygge mot de zombies som verkligen kommer upp i våra ansikten, om vi inte är effektiva nog, tack vare förstapersonsperspektivet. Ju fler möjligheter som blir tillgängliga, ju roligare och mer underhållande blir striderna samtidigt som det krävs kraftigare tilltag under de senare bataljerna. Vi kan använda oss av förmågor där vi gör ett dundrande slag rakt ner i marken som får de zombies som är av mänsklig storlek att flyga, eller större fiender att bli paralyserade. Favoriten är ändå att kasta ett blodigt köttstycke där stora grupper av zombies samlar sig för att festa loss på måltiden, för att sedan kasta en rörbomb som spränger de i slafsiga bitar eller varför inte en molotovcocktail som får de att brinna upp.
Det zombie-övertagna Hell-A är indelade i olika distrikt, och alla skiljer sig distinkt från varandra utan att gå åt det extrema hållet. Vi hittar bland annat områden där det är tydligt att överklassen har haft sina hem, en stor skådeplats för filminspelning (Hollywood), underjordiska, mörka och kalla gångar och stora hotell. Jag tycker om upplägget eftersom att jag ”lär känna området” väl innan det är dags att röra sig vidare, och till skillnad från många andra open world-spel så känns det som att den mesta av ”rekvisitan” i världen finns där av en anledning. Det enda minustecknet är att det krävs en laddningssekvens mellan varje distrikt och det får illusionen av världen att falna en aning varje gång vi möts av en laddningsskärm. Till en början behöver vi röra oss till fots mellan varje område, men vi får snart möjlighet att använda ”fast traveling” vilket är en trevlig funktion om vi vill resa tillbaka till områden för att bland annat utföra olika sidouppdrag eller hitta och låsa upp stängda ”gömställen” för loot.
Och på tal om loot så finns det en mängd olika vapen vi kan hitta, liksom material som gör att vi kan uppgradera dem utefter vårt eget tycke. Vi kan till och med använda likdelar från de zombies vi dödar när vi moddar våra vapen, men vad de gör får ni upptäcka själva – det blir roligare så. Det intressantaste inslaget är att ge vapnen olika attribut, så som eld som sätter fienderna i brand efter ett antal träffar, eller varför inte göra ditt bästa svärd elektriskt? Förutom att fienderna påverkas direkt av våra attacker så kan vi också utnyttja vattenpölar och bassänger exempelvis eller varför inte sätta bensin i brand och sedan lura de hjärndöda zombiesarna genom elden eller ner i en pool med frätande syra.
Fiendegalleriet kommer med ett gäng varierande zombies och bara de vanliga fienderna kommer i en varierande uppsjö. Vissa springer förbannat fort, andra går långsamt och det blir en oerhört skön känsla när vi får skjuta ned de med en pistol, ett maskingevär eller på annat sätt fyller de med bly – exempelvis. Spelmekaniken och de olika attackmöjligheterna med vapen och granater samt kaststjärnor som finns tillgängliga i massor – de behöver bara laddas upp med en cooldown. Ibland kommer jag på mig själv med att ”kötta loss” mot en stor mängd fiender, utan att det egentligen finns något mål med det på berörda plats och när vapnen går sönder (utom skjutvapnen, men de får slut på ammunition) efter ett tags användning så plockar jag fram ett nytt och helt plötsligt förändras spelmekaniken. Vissa är också immuna mot vissa typer av attacker, brandmänszombiesarna tål exempelvis hur mycket eld som helst och när en stor, svullen fiende börjar spotta syra mot mig, plockar jag fram ett gevär med ett elektriskt attribut som får dem att bli fullkomligt bedövade. Andra skriker högt som bara den och kallas såklart för ”scremers.” Dessa tillkallar andra hjärnsugna vänner, och jag kastar både molotovcoctails och rörbomber för att de ska tystna.
För att vi ska få tillgång till olika färdigheter så behöver vi ”equipa” diverse kort som vi både får när karaktären levlar upp och hittas här och var. En av dessa används till exempel till tidigare nämnda nedslag i marken som får fienderna att flyga, och ett annat gör att vi kan spy ut gift när vi är i rage-läget (där vi kan gå banans och verkligen kötta loss likt originalet). Det gör att vi kan spela Dead Island 2 med en riktig lekfullhet, men samtidigt behöver inte den som inte tycker om att skräddarsy sin karaktär egentligen lägga ned så mycket energi på det. Visst kan vi pilla med korten, vapenarsenalen och så vidare för att skapa de allra bästa förutsättningarna, men andra kommer även att kunna ta sig igenom äventyret ändå och snart upptäcka hur underhållande det är att ta ut fienden på så många olika sätt.
Dead Island 2 kommer inte att få några priser för sin berättelse, men den ligger där i bakgrunden och får mig att känna som att jag verkligen kämpar för att ta mig därifrån och gärna med de karaktärer jag stöter på. Människorna här är emellertid färgsprakande och har både härliga och fullkomligt utflippade personligheter som spär på ordentligt på den mörka, härliga humorn som finns här. Och även sidouppdragen levererar en och annan härlig karaktär som jag är glad över att jag hjälpte när de var i nöd, och extrauppdragen är väl värda att ge sig på då de levererar både skratt och härlig action.
Dead Island 2 är ett fantastiskt spel som jag främst har spelat på egen hand, men det var även oerhört kul att spela det tillsammans med en vän över nätet. Upp till tre spelare kan köra igenom äventyret tillsammans, efter en kortare introduktion som behöver spelas innan man kan ta del av coop. Men den lekfullheten som äventyrets gameplay erbjuder, den mörka humorn, de oerhört brutala och blodiga avrättningarna, de härliga miljöerna och de grymma karaktärerna vi stöter på gör att det också är ett underbart spel att ta sig igenom på egen hand.
Dead Island 2 är bombastiskt, brutalt, blodigt och alldeles underbart.
Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
PC
PlayZine 