Recension: Evil West

Jessie Rentier tar huvudrollen i denna brutala, alternativa tolkning av vilda västern. Vampyrerna har kraftsamlat sig för att sätta stopp för mänskligheten när dess teknologiska utveckling tar allt större kliv. Evil West är brutalt, actionpackat och underbart klassiskt.

Jessie är en vampyrjägare hos den hemliga organisationen Renier Institute som leds av hans far William Rentier. Det mörka hotet har legat och pyrt under ytan och det exploderar ordentligt när vampyrerna går ‘all’ in för att ta ut mänskligheten. Allt hopp lägger sig på Jessies och hans bundsförvanters axlar och vår stenhårda protagonist tar kampen på stridsfältet.

Evil West har tydliga ingredienser som påminner mig om spel som God of War och Gears of War. Det har de tunga, men samtidigt smidiga actionbitarna från Santa Monica och Sonys storserie samtidigt som den grafiska stilen och de hårdkokta karaktärerna påminner om Gears of War. Evil West är uppbyggt av olika banor där vi ofta får andas ut på Renier Institutes gömda högkvarter mellan kapitlen. Och det hela börjar på en bra nivå där de första banorna kommer med ett fåtal fiender samtidigt som vi får lära oss att kasta oss undan attacker, sparka till fienderna när de är på väg att göra en specialattack och avlossa ett och annat välriktat skott med ett gevär samtidigt som vi kan skjuta vilt med en pistol utan att sikta in, för att sedan bli ett riktigt adrenalinpumpande äventyr med brutalt mycket action.

I takt med att äventyret fortskrider får vi tillgång till en allt större arsenal av vapen och förmågor att använda i strid. Jag vill vara försiktig med att avslöja för mycket av arsenalen eftersom att jag inte vill beröva er överraskningsmomenten för varje gång ett nytt vapen blir tillgängligt, men elektricitet är ett stort tema. Med hjälp av en järnhandske kan vi slå upp fiender i skyn och drämma in de i bland annat röda TNT-lådor, eller varför inte använda de mindre vampyrerna som ammunition och skicka dem rakt in i stora fiender?

Variationen av kombinationer vi kan använda med hjälp av närstrid och eldvapen är riktigt intressant. Vid vissa tillfällen hör vi ett ringande ljud som indikerar att vi bör rikta vår uppmärksamhet på en speciell punkt för att avlossa precisionsskott mot någon fiende – innan de får möjlighet att utföra en specialattack. Men det är i närstriderna som den största skadan oftast delas ut, och med hjälp av elektricitet kan vi både dra till oss fiender och flyga fram till dem på ett ypperligt smidigt och snabbt sätt. Och när vi sedan går in i ‘Supercharge’-läget efter att ha samlat på oss tillräckligt mycket elektronisk energi är det inget som kan stoppa oss – precis som i God of Wars och Kratos ‘rage’-läge.

Bossarna är väldigt underhållande där vi måste lära oss deras attackmönster för att lyckas på bästa sätt – samtidigt som att vi hela tiden måste utnyttja vår arsenal till fullo även under de vanliga striderna på banorna. Vid varje karaktärsnivå vi klättrar så får vi tillgång till en så kallad ‘perk’-poäng som vi kan använda för att skaffa oss nya förmågor som exempelvis mer maxhälsa eller möjligheten att slå ner en luftburen fiende i marken med elektricitet. Dessutom hittar vi pengar utefter banorna som kan användas till att uppgradera vapnen. Och Evil West är relativt utmanande med en stigande svårighetsgrad som gör att vi hela tiden måste dra nytta av alla nya möjligheter – vilket gör det till en levande upplevelse hela vägen in i mål.

Vad som inte är lika spännande är passagerna mellan striderna. Det kan handla om att putta en vagn till rätt plats, dra i spakar eller helt enkelt bara hitta vissa saker som gör det möjligt för oss att ta sig vidare. Dessa scenarion blir tyvärr aldrig direkt underhållande, utan känns mer som ett nödvändigt ont för att skifta ‘pacingen’ från de blodiga och brutala striderna. Sedan bryter filmsekvenserna av spelandet på ett litet abrupt sätt ibland, där jag vid ett tillfälle kutar fram mot en zipline och bara känner för att kasta mig utför den – men då bryter istället en filmsekvens in som visar upp det hela. Detsamma gäller när en bana är avklarad, då kan vi mötas av en laddningssekvens för att sedan vara tillbaka vid Renier Institutes högkvarter under en filmsekvens.

Det tog mig åtta och en halv timme att ta mig igenom Evil West, och när det kommer till actionsekvenserna så briljerar actionäventyret där utmaningen stiger i takt med att jag får tillgång till fler möjligheter i strid. I de allra blodigaste dusterna känner jag mig riktigt duktig när jag kastar mig undan fiendens attacker, skjuter mot monster i luften samtidigt som stora bjässar jagar mig på marken. Berättelsen är lagom spännande och även om de lugna segmenten inte bjuder på särskilt mycket underhållning, så får vi en härligt klassisk spelmekanik där jag tagit mig ann några av årets blodigaste, svettigaste och adrenalinpumpande strider med en fantastiskt spännande arsenal.

Betyg 8/10

Testat till PS5

Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
PC