Recension: Various Daylife

När jag såg den mysiga trailern för Various Daylife under Nintendo Direct blev jag nyfiken direkt, men det var den konstiga och anspråkslösa titeln som faktiskt fick mig att bli riktigt intresserad.

Utvecklarna Team Asano har gett oss fantastiska spel som Octopath Traveler samt Triangle Strategy och med Various Daylife känns det verkligen som om de anammar det där med intetsägande titlar på riktigt. Various Daylife är emellertid inte purfärskt utan har tidigare funnits via prenumerationstjänsten Apple Arcade. Här började varningsklockorna dock ringa för mig, för ett mobilspel kan väl inte vara speciellt kul? Jodå, det kan det faktiskt.

Various Daylife börjar med att huvudkaraktären, som vi får namnge själva, anländer till staden Erebia som ligger på en nyfunnen kontinent. Koloniseringen är i full gång och medan de tidigare generationerna har byggt upp staden så är det vår uppgift att undersöka mysterierna utanför stadens murar. Mellan turerna behöver vi emellertid ta på oss ett gäng olika jobb för att både tjäna pengar och bli starkare i strid.

Berättelsen är mysig precis som staden och den fantastiska musiken som förgyller atmosfären. Men det handlar inte om någon storslagen handling utan istället är det dialogerna med framförallt de andra karaktärerna i min grupp av äventyrare som förgyller tiden. Inte helt olikt Persona-serien så kan vi spendera tid med karaktärer i mitt team för att stärka banden mellan oss, och det kan vi göra genom att exempelvis bjuda ut dem på middag eller dra till tavernan för att dricka öl.

Upplägget kring spelmekaniken är smått bisarr, vi ska helt enkelt försöka jobba så många dagar i sträck vi bara kan utan att sova. Det kan handla om att ”servera gästerna på tavernan med ett leende” eller ta hand om några varelser som ställer till oreda för befolkningen i Erebia. Utvecklarna har emellertid skalat bort så mycket de bara kan så vi utför inte några av dessa jobb själva, utan väljer endast jobben via en meny. Det betyder inte att Various Daylife är dåligt, men utvecklarna har verkligen anammat ordspråket ”less is more.”

Istället ligger det en hel del strategi kring hur vi tar hand om vårt arbetsliv, och vi får inte bara pengar och erfarenhetspoäng till vår huvudkaraktär när vi utfört ett jobb, utan får också erfarenhetspoäng inom olika attribut. Ett visst jobb kan också ta bort poäng inom ett par olika attribut, och under de flesta dagar och kvällar så multipliceras även poängen inom två stycken områden – exempelvis styrka och magipoäng. Däremellan behöver vi även återfå energi och det gör vi genom att exempelvis gå till stadens badhus, äta med med våra vänner eller genom att göra andra saker i staden.

När vi känner oss redo är det också dags att bege sig ut på äventyr med upp till tre av våra vänner. De medföljande karaktärerna har alla en låst klass, medan vi låser upp ett gäng olika klasser med tiden, och beroende på hur mycket kraft och tid vi har lagt på olika attribut, så kan vi välja den klass som känns mest lämpad för stunden. Striderna är även de simpla. Karaktärerna går automatiskt från vänster till höger och vi stöter på fiender slumpmässigt. Vid en första anblick ser de väldigt klassiska ut, där fienderna står placerade mitt i bilden, medan karaktärerna i mitt team endast presenteras via varsin ikon. Det intressanta är emellertid att vi kan göra olika sorters kedjeattacker där vi exempelvis kan börja med att kasta en vattenmagi på fienderna. Vi kan sedan kedja ihop detta genom att kasta andra typer av magier och sedan avsluta med en riktigt stark attack. De vanliga fienderna dör oftast innan vi hinner skapa någon ordentlig kedja, men mot bossarna har vi oftast flera tillfällen att braka loss med denna strategi.

Jag förvånas över att ett så avskalat upplägg kan vara så pass beroendeframkallande och kul. Various Daylife är inte något rollspelsäventyr i klass med Final Fantasy-serien, men utvecklarna har skapat ett riktigt mysigt rollspel med smarta medel.