Final Fantasy-seriens första spel fyller 35 år och det firar Square Enix med en ny, mörkare tolkning av berättelsen där de turordningsbaserade striderna har bytts ut mot riktigt actionladdade bataljer.
Studion som fått rollen att axla denna uppgift är Team Ninja som tidigare gett oss spel som Ninja Gaiden och det fantastiska Nioh. Berättelsen i originalet är förstås väldigt klassisk och i Stranger of Paradise får vi ikläda oss rollen som Jack som sluter upp med bland annat Jed och Ash. Tillsammans ska vi återföra ljuset till tre svarta kristaller som karaktärerna ofta håller i sina händer när det vankas filmsekvenser.
Efter en inledning med malplacerad musik, platt berättelse och tomma karaktärer där Jack är en av de suraste huvudkaraktärerna jag någonsin stött på, får vi grotta ner oss i ett riktigt djupt och fantastiskt stridssystem. Vi kan höja magimätaren genom att både försvara oss och spöa fiender genom att bryta ned deras ”break”-mätare, och sedan kan vi dela ut specialattacker och magier beroende på vilken klass vi använder oss av.
Klassystemet i Stranger of Paradise är verkligen fantastiskt där vi kan levla upp inom hela 27 stycken jobbklasser som White och Dark Mage, Thief, Dark Knight samt Warrior, och detta gör att vi kan skräddarsy vår spelstil utefter hur vi vill spela. Spelaren kan växla mellan två klasser med ett snabbt knapptryck, och vill vi exempelvis kasta magier med en Dark Mage för att sedan snabbt byta till Warrior för att dela ut snabba attacker när vi kommer nära fienden? Eller köra en mix av White och Dark Mage för att gå fram och slå med en spikklubba och sedan ha ett brett urval av magier att välja mellan?
Stranger of Paradise plockar ingredienser från SoulsBorune-, action- och rollspelsgenren, så som att fiender som vi dödat återigen spawnar om vi går fram till en sparpunkt (där vi också kan göra saker som att vidareutveckla våra jobbträd). Det finns dock inte någon stor anledning till att gå tillbaka till tidigare sparpunkter som i exempelvis Elden Ring, för vi förlorar inte något om vi råkar dö. Istället är det mer som ett utmanande actionäventyr där vi får möta klassiska fiender från Final Fantasy-seriens första del, och förutom att vi kan utveckla och låsa upp nya jobbklasser så är det spelarens utrustning som hela tiden behöver bli bättre. Vi hittar prylar till våra karaktärer mest hela tiden – från dräpta fiender, skattkistor och utförda uppdrag.
Berättelsen kretsar kring att alla helt enkelt vill dräpa den ondskefulla Chaos, men få lär få ut något av berättelsen. Sedan är tyvärr bandesignen inte mycket att hurra för och det är lätt att gå vilse då mycket ser likadant ut samtidigt som det inte finns någon minikarta att förlita sig på. Dessutom är det inte något snyggt spel, utan det ser kornigt ut samtidigt som det har något vitt eller brungrått filter som gör att mörka områden inte blir riktigt mörka även på en TV med bra svärta och HDR.
Men trots skavankerna är striderna otroligt underhållande med fantastiska bossar – fiender som vi tidigare mött i turbaserade strider får liv på ett helt annat sätt – med ett väldigt flytande gameplay där vi hittar en utmaning som påminner om spel som Elden Ring och Bloodborne. Att vi kan dela detta med upp till två vänner (eller så kallade ”randoms”) gör knappast saken sämre, och den som uppskattar ett mer linjärt äventyr med tydliga banor och sidouppdrag har 25-60 timmar av speltid att hämta.
Det må vara en klyscha, men Stranger of Paradise: Final Fantasy Origin är verkligen en oslipad diamant.
PlayZine 