Recension: Life is Strange – True Colors

Life is Strange: True Colors är ett äventyr som förmedlar känslor med hjälp av välskrivna karaktärer och fantastisk musik.

Deck Nine Games gav oss Life is Strange: Before the Storm under 2017 och det handlade om en prolog till det fantastiska originalet som utvecklades av Dontnod Entertainment. Prologen var helt okej, men den höll långt ifrån samma klass som originalet, och därför var jag lite orolig över att True Colors inte skulle nå upp till seriens potential. Den oron försvann emellertid väldigt snabbt när jag fick stifta bekantskap med Alex Chen och vara en del av hennes fantastiska resa.

Under en stor del av Alex liv har hon bott på fosterhem, men nu är hon 23 år och försöker börja om genom att flytta till småstaden Heaven Spring i Colorado. Här bor även hennes 26-åriga bror Gabe och hon rotar sig snabbt genom att skaffa nya vänner och får jobb i samhällets stora samlingsplats – puben.

Precis som i tidigare delar av Life is Strange-serien har Alex en superkraft. Hon kan läsa av folks känslor vilket visualiseras genom att personer med starka känslor ger i från sig en sorts aura i olika färger beroende på vad de känner. På det här sättet kan hon ta reda på vad folk tänker och känner, men ska hon dela med sig av sin hemlighet, eller ska hon hålla den för sig själv? Kommer folket som omger henne att förstå, eller kommer de tro att hon är galen? Det är upp till spelaren att välja vilken väg hon ska ta, precis som så många andra tillfällen i berättelsen och det påverkar förstås fortsättningen av storyn.

Heaven Spring är en riktigt mysig småstad där vi besöker blomsterbutiken och pratar med ägaren, och inte minst skivbutiken där Steph jobbar både i affären samt som DJ och ger sin röst åt den lokala radiokanalen. Beroende på vilka dialogval vi gör så påverkas också vår relation till vissa av invånarna vilket kommer att spegla sig genom hela äventyret. Och valet att lägga det just i ett litet, tight samhälle där ”alla känner alla” var riktigt smart. Det känns som hemma riktigt snabbt, och ett bestående fokus ligger på musiken. Alex spelar både gitarr och sjunger samtidigt som True Colors har ett helt fantastiskt soundtrack som förstärker alla känslor som förmedlas på ett otroligt bra sätt.

Äventyret har några härliga vändningar i berättelsen, och jag kände allt från sorg, ilska och vemod till ren och skär glädje. True Colors är uppdelat i olika kapitel som i tidigare delar av serien, men den här gången får vi alla avsnitt på en och samma gång. De skiljer sig en hel del från varandra, även om vi förstås följer en röd, stark tråd, men ta bara en sådan sak som att ett av kapitlen handlar om ett lajvrollspel som stora delar av staden är med på. Lekfullt och charmigt!

Life is Strange: True Colors är en färgstark spelupplevelse som utspelar sig i en bubblande småstad fylld av härliga karaktärer, och även om huvudberättelsen inte når samma nivå som seriens första del så har vi ett fantastiskt, om än lite kort (8-10 timmar), äventyr med scenarion som jag kommer att minnas.