Recension: Lost Judgment

I Yakuza-serien får vi hänga i Japans undre maffiavärld och när spinoff-äventyret Judgment lanserades under 2019 fick vi kliva över på den goda sidan av lagen. Nu är uppföljaren här och vi får återigen axla rollen som privatdetektiven Takayuki Yagami.

Som vanligt när det kommer till Yakuza och Judgment kastas vi in i en väldigt japansk värld, och vi får se en seriös och våldsam sida samtidigt som vi hittar en hel del galen japansk humor. Det är just den här atmosfären och känslan som jag verkligen älskar med dessa serier, och även om just Lost Judgment inte blir riktigt lika galet som sin ursprungsserie så hittar vi en och annan galenhet även här som lockar till skratt.

Precis som sin föregångare handlar Lost Judgment om ett mordmysterium, och när en skollärare blir mördad för det Yagami till en gymnasieskola i ett fiktivt Yokohama. Och redan här får vi testa på den klassiska beat-em-up-stilen där striderna låter oss hamra på knapparna och utföra en och annan knappkombination. Striderna är riktigt snabba, och vi har tre stycken olika kampstilar att välja mellan och dessa kan bytas mitt i strid. Vi hittar Crane-stilen som är Yagamis egenkomponerade fighting-stil och Tiger-stilen som är en mer balanserad variant. Alla passar till olika typer av stridssituationer, men den som föll mig allra bäst i smaken är Snake-stilen som är helt ny för Lost Judgment. Äventyret innehåller ett system där vi kan levla upp olika parametrar som bland annat ger oss mer liv, men vi kan också levla upp de olika stilarna, och snart kan vi bland annat slå vapen ur fiendernas händer, och göra specialattacker mot fiender efter att de slagit ned oss på golvet.

I de inledande kapitlen får vi banka skiten ur mobbare på gymnasieskolan, och även om det berör ett starkt ämne som mobbing där vi får sätta mobbarna på plats, så känns det knappast rättfärdigat att gå in som den vuxna karl som Yagami är och slå sönder ungdomar till höger och vänster. Som tur är rör sig berättelsen vidare, och efter en stund har vi tagit oss djupare in i Kamurochos och Yokohamas undre värld.

Som jag tidigare berört är Yagami en privatdetektiv, och det avspeglas även i själva spelsekvenserna. Vi får bland annat gå in i ett undersökningsläge för att kika närmare på olika detaljer, söka efter suspekta radiovågor och vi stöter också på en hund som hjälper oss i arbetet. Dessutom får vi sätta våra stealth-kunskaper på prov precis som i originalet där vi får följa efter personer i smyg. Nytt för den här gången är också att vi kan plocka fram mobilen och smälta in i omgivningen om personen vi följer efter skulle få syn på oss. Dessa moment känns inte jättespännande, men de ger ändå en illusion av att vi utför lite deckararbete mellan de snabba och intensiva striderna.

Huvudberättelsen hamnar lite i stiltje en bit på vägen innan den tar fart, men det räddas upp av allt vi kan göra vid sidan av. Vi kan som vanligt njuta av den härliga japanska atmosfären, spela arkadspel som Space Harrier 2 och Virtua Fighter 5 samtidigt som vi kan slå både golf- och baseball-bollar i olika delar av städerna. Men det finns ett gäng intressanta sidouppdrag där vi bland annat får träffa på folk som vi känner igen från originalet, och testa på våra ninja-färdigheter på ett riktigt knasigt sätt, samtidigt som vi hittar ett riktigt gediget sidouppdrag i skolan. Detta leder till att vi får vara med som rådgivare i olika tillvalsgrupper, och samtidigt som vi nystar i ett spännande mysterium får vi vara med på dansklasser, spela tv-spel i e-Sport-gruppen och andra saker som ni får upptäcka själva. Sidouppdragen bjuder helt enkelt inte bara på underhållande spelsekvenser, utan vissa av dem innehåller även en berättelse som får mig att vilja veta mer.

Lost Judgment har en fantastiskt härlig atmosfär, och även om huvudberättelsen är spännande så tappar den tempo emellanåt. Sidouppdragen och hela illusionen om ett levande Japan med dess butiker, arkadspel, och sysslor gör att jag verkligen njuter av den här spelupplevelsen. Även om jag nu har klarat huvudberättelsen finns det fortfarande massor att göra, som att samla på mig ett bibliotek av klassiska Master System-spel, åka skateboard i staden och alla de sidouppdrag som jag inte hann med under resans gång. Det är helt enkelt en fantastiskt japansk spelupplevelse.