Recension: Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy

Reisalin “Ryza” Stout och ett helt gäng av hennes vänner och bekanta är tillbaka i Atelier Ryza 2, och vi bjuds på ett äventyr med galen dialog, fiender att spöa och vi får slänga ned föremål i en stor gryta för att skapa allt från de mest banala till de mest fantastiska prylarna.

Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Låt oss gå rakt på sak, behöver vi ha spelat Atelier Ryza för att kunna få ut något av uppföljaren? Svaret är nej även om vi stöter på många karaktärer från originalet och en del av dialogerna kretsar kring hur saker och ting har förändrats sedan de sågs sist. Atelier Ryza 2 utspelar sig tre år efter händelserna i ettan, och Ryza har lämnat den lilla ön Kurken Island för att bege sig till storstan.

Protagonisten har ägnat denna tid till att förbättra sin alkemi medan hennes vänner dragit till huvudstaden. En rik snubbe vill att hon ska undersöka en vacker sten samtidigt som hennes vän Tao vill att hon ska komma till huvudstaden för att undersöka några legender som kretsar kring områdets ruiner. Så det är återigen dags för att bege sig ut på äventyr.

Atelier Ryza 2 är mer direkt än sin föregångare där det inte dröjer länge innan vi får slåss mot vår första blåa Puni. Striderna må vara turbaserade, men de är också riktigt fartfyllda. Här får vi tajma in vårt försvar när fienden anfaller, och sedan får vi gå till motangrepp med vanliga attacker för att fylla på med poäng som vi sedan kan använda för att utföra starkare förmågor. I all hets behöver vi också hålla koll på karaktärernas livmätare för att se om vi behöver kasta något helande föremål på någon.

Rollspelsäventyret innehåller också ett fotoläge.

Innan prologen är över får vi också tillgång till seriens viktigaste rum – en verkstad. Här har vi en stor gryta som vi kan slänga ner en massa föremål i för att skapa olika prylar. Vi kan exempelvis göra vapen, utrustning och saker som fyller på vår livmätare under strid, men processen kan se ganska komplex ut vid en första anblick, och det hela förklaras inte heller särskilt väl. När man får grepp om proceduren kan man forma prylarna och ge dem de attribut man eftersöker. Om man inte vill lägga en massa tid på vissa, eller samtliga föremål kan man också använda en auto-funktion – då blir förstås inte prylarna lika skräddarsydda efter ens egna behov, men det är också extremt smidigt.

Det handlar inte om någon storslagen berättelse där hela världen ligger på protagonistens axlar, utan de beger sig ut på äventyr i ren nyfikenhet samtidigt som allt är väldigt glatt. Det är ganska uppfriskande med tanke på hur många spel som ger oss en mörkare och dyster huvudkaraktär som slåss mot världens ondska. Här undersöker de uråldriga ruiner för att ta reda på dess hemligheter och vi får också stifta bekantskap med ett mystiskt flygande djur som får namnet Fii. Förutom huvudberättelsen stöter vi på mängder av små sidoberättelser där vi till exempel stöter på Cassandra på bondgården som snackar om den tuffa arbetsbördan och besöker caféet där vi får testa några nya rätter. Det hela är småmysigt, men dialogen blandar och ger – ibland är det verkligen bara nonsens som sägs, men då kan vi lätt klicka bort samtalet.

Förutom att dräpa monster i urgamla ruiner får vi också ta oss an olika sidouppdrag. De kan gå ut på att slå ihjäl en jättestor Puni eller så är det folk som vill ha diverse prylar. Samtidigt samlar vi hela tiden på oss olika föremål som vi bland annat får av fiender, plockar upp från marken eller genom att hugga ned träd som vi skapat i verkstaden. Det gör att vi kan skapa bättre och bättre föremål i verkstaden, och när vi når ett helt nytt område som är fullt av nya föremål är det spännande att se om vi kan göra någon helt ny och användbar pryl.

Atelier Ryza 2 är småmysigt, även om snacket med alla karaktärer inte alltid är fyllt av substans. Då är det tur att spelsekvenserna är intressanta med spännande strider och jag vill hela tiden skapa nya och bättre föremål som i sin tur ger mig nya möjligheter. Jag känner mig helt klart nöjd efter att jag nådde äventyrets slut, men när det blir dags för nästa del i serien – om något år eller så om jag känner seriens lanseringsschema rätt – vet jag att jag kommer att ha fått suget tillbaka efter att börja röra om i alkemigrytan igen.

Annons