Yakuza: Like a Dragon – en riktigt mysig maffiainledning

Segas Yakuza-serie är verkligen fantastisk och vi har fått följa med på Kiryu Kazumas ultrajapanska äventyr. Den här gången är det emellertid en helt ny huvudrollsinnehavare som stjäl showen, och det är riktigt spännande att se Kamurocho ur nya ögon samtidigt som vi reser vidare till Yokohama – som är betydligt större.

Se gärna videon på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Vi får följa Ichiban Kasuga, en ung hetlevrad Yakuza-medlem som agerar först och tänker sen, men samtidigt är han väldigt noga med att saker och ting ska gå rätt till. När han och en av hans kompisar – som påminner lite om Goro från Shenmue – ska samla in pengar från en man blir det visserligen en fight när låntagaren inte betalar tillbaka, men Ichiban låter honom vänta med betalningen i slutändan då han antagligen har ett gott skäl till att inte betala med en gång.

Precis som delarna i huvudserien blandar Yakuza: Like a Dragon galen japansk humor med blodigt allvar. Ena stunden handlar det om rena mord, för att minuterna senare ramla in i stadens maskot – en kanin! Och när Ichiban lämnar ett 18-årigt liv i fängelset åker han och klipper sig och det skämtas friskt om hans galna frisyr – som ändå känns rätt spott on, den är ungefär lika galen som han själv.

Men vänta nu, backa bandet, fängelset? Ja, i inledningen tvingas Ichiban att ta på sig ett långt fängelsestraff, och när han kommer ut blir inte saker som han tänkt sig. Allt är nytt, från smartphones till hur hans tidigare Yakuza-falang agerar.

Jag tycker att Yakuza: Like a Dragon har en väldigt mysig inledning där vi får lära känna Ichiban och andra spännande karaktärer som polisen Koichi Adachi och uteliggaren Yu Nanba. Vissa lär tycka att den är långsam, men när det handlar om ett helt nytt karaktärsgalleri uppskattar jag verkligen att vi får lära känna karaktärerna ordentligt innan all action tar vid. Dessutom kan jag inte undgå att känna att den påminner mig ännu mer om Segas Shenmue än tidigare, ett spel som ses lite som en spirituell föregångare till Yakuza-serien. När exempelvis kameran sveper över gatan där ljusen är tända, kan jag inte annat än att få riktigt härliga nostalgivibbar från just Shenmue.

I Yakuzas huvudserie har det alltid handlat om snabb, brutal action, men här får vi istället turordningsbaserade strider. Vi kan använda specialförmågor, dela ut stryk med hjälp av flera karaktärer samtidigt, och de blir dessutom kraftfullare om banden mellan karaktärerna är starkt. Dessa strider flyter också på väldigt väl och går nästan lika snabbt som dusterna i originalserien, bara det att vi har tid att tänka lite extra.

Det finns precis som vanligt en hel del saker att syssla med vid sidan av huvuduppdragen, som att spela Out Run, Super Hang-On, Space Harrier och annat kul i arkadhallarna. Dessutom finner vi galna minispel där vi bland annat får åka omkring och samla pantburkar på tid och akta oss för rivaler i form av pengasugna uteliggare. Det är underhållande och så fantastiskt mysigt, precis som vi har blivit bortskämda med i tidigare spel i serien.

Yakuza: Like a Dragon har verkligen en dunderhärlig inledning, även om alla inte kommer att tycka detsamma. Berättelsen laddas med känslofyllda händelser och jag börjar verkligen känna med karaktärerna, och tänker på äventyret även när jag inte spelar – något som verkligen är ett gott betyg. Det är sådär härligt japanskt och det glädjer mig att mina tankar förs till Shenmue – mitt favoritspel genom tiderna – riktigt ofta, inte minst på grund av den uppbyggande inledningen som tar oss till platser och händelser som vi inte sett i tidigare spel.

Jag är inte klar med Yakuza: Like a Dragon ännu, men jag är riktigt intresserad över vart äventyret kommer att leda mig och Ichiban Kasuga.